PABELLÓN 6: "Las raíces cortadas"

5 de Marzo de 2021. Pabellón 6. Bilbao /// Bizkaia. 19:00h. 10€/17€

Zuzendaritza/Dirección: Ramón Barea

Testua/Texto:  Jerónimo López Mozo

Antzezleak/Intérpretes: Irene Bau, Juana Lor

Emanaldiak/Funciones:

martxoa 5,6,7,8,12,13,14 marzo, 19:00 (confirmar hora)

Aportazioa/Aportación:10-17€ (Bazkideek prezio bereziak dauzkate/Precios especiales para soci@s de P6)Gaztelainaz/Castellano

LAS RAÍCES CORTADAS

Victoria Kent y Clara Campoamor: cinco encuentros apócrifos

Laburpena:

Victoria Kentek eta Clara Campoamorrek 1931an Bigarren Errepublika aldarrikatu berri zen horretan, Gorte Konstituziogileetan emakumeen botoari buruzko eztabaida garratza izan zuten Espainiako Parlamentuan. Lopez Mozok, bere garaian emakumeen botoa onartzeko aukera zalantzan jarri zuten bi emakume politiko, aurrerakoi eta errepublikar hauen memoria historikoa berreskuratu zuen, eta, ondoren, berriz bateratuak erbesteratuak izatean.

Jerónimo López Mozok LAS RAICES CORTADASekin planteatu bezala, teatraltasunez espazioak eta denborak nahastutzen jakin du, errealismoa eta fartsa, pertsonaia berdinaren adin desberdinak, txotxongilo-eszena baten arintasun urratzailea edo gertaerak, oroitzapenak eta ametsak erabiltzeko dinamismoa nahasten jakin du. Hori guztia bere irizpide eszenikoaren fintasuna erakutsiz, entretenimendua azalekotasunarekin eta pentsamendua demagogiarekin nahasteko gaitasunik gabe.

Sinopsis:

Victoria Kent y Clara Campoanor, mantuvieron en el Parlamento español en las Cortes Constituyentes del año 31 recién proclamada la Segunda República, un agrio debate sobre el voto femenino. López Mozo recupera la memoria histórica de dos mujeres políticas, progresistas y republicanas, enfrentadas en su día al cuestionar la oportunidad de aprobar el voto femenino, y unidas posteriormente en su condición de exiliadas.

Jerónimo López Mozo se plantea con LAS RAÍCES CORTADAS una teatralidad con la que ha sabido mezclar espacios y tiempos, realismo y farsa, diferentes edades de un mismo personaje, la agilidad distanciadora de una escena de títeres o el dinamismo con que se utilizan hechos, recuerdos y sueños. Todo ello demostrando lo afinado de su criterio escénico, incapaz de confundir entretenimiento con superficialidad ni pensamiento con demagogia.

Visitas
2207
DEJA UN COMENTARIO
0 Comentarios